cathrinbernwald

Dags att skriva om dag 3 kanske?

Jag hade ställt klockan som vanligt. Den här morgonen var lite speciell då vi upptäckte stora röda märken på hela min kropp. Först trodde jag nästan att jag blivit touched by God himself men det hade jag såklart inte. Det var inte värre än att det var LOPPBETT FRÅN VÄGGEN!

Jag låg ju längst in mot väggen eftersom mamma klagade på att hon fick klaostrofobi där. Dom såg ut som stooora feta myggbett och klia som ett svin. Men vad skulle vi göra. Det var ju sista shoppingdagen?
Vi åkte ner till Oxford Circus och gick igenom varuhusen ett efter ett. Jag blev kär i sko efter sko efter sko efter sko...
Gode gud, varför i helvete är jag inte rik för?!

Det blev inte så mycket shoppat för min egna del men mamma hittade litegrann. Vid lunchtid styrde vi kosan på Camden Town,

Vi gick genom marknaden o kika p alla lustiga grejjer och människor. Det finns flera marknader i Camden.
Lunchen tog vi på ett superfint sushiställe. Där satt vi på golvet fast det var hål för benen eller hu man ska säga. Det ända som var jobbigt va när man skulle ta sig upp därifrån.
Men jag måste ändå erkänna att sushin på sushistället nedanför där jag bor är faktiskt godare, och billigare.

I alla fall så hittade jag ett par skor som är sååååååå mig. Självklart hade dom inte min storlek så jag blev besviken och vi fortsatte. Helt plötsligt dök dom upp på en annan skoaffär. Då tänkte jag "Det här är fan ödet". Men där hade dom inte heller min storlek (38). Så han sa att dom hade en butik i Notting Hill som hade storlek 38!
Hallelujah tänkte jag och vi tog första bästa tuben dit. Vi hade lite problem med att hitta den där skobutiken. Expediten hade sagt att det låg 5 min promenad från stationen. Ja snarare 25 minuter var det väl.

Vi hittade den i alla fall, 4 feet, och där stod mina skor och glänste och väntade på mig i fönstret. Jag bad genast efter en 38. Hon var borta i lagret länge men kom tillslut tillbaks med en kartong.
"Sorry, we sold our last 38 1 hour ago"
QUÈ?!
Helt seriöst. När jag äntligen hade hittat ett par skor jag verkligen verkligen ville ha var det en jävla hippie so hade köpt som 1 timme innan. Inte nog med det, det hade vart en present och dom trodde kanske att dom skulle komma tillbaks dagen efter och byta till en 37. Men vad hjälpte det mig när jag skulle sitta på flyget dagen efter?? Inte ett piss.

Så jag köpte 39 som är 1 cm förstora. Men så får det varra helt enkelt för innan vi hittade till den butiken i Notting hill hade jag redan sett för mig när jag skulle avända skorna och vilka kläder jag kan ha till. Det blev att köpa skoinlägg i silikon.

Efter trippen i Notting hill skyndade vi oss tillaks till Oxford Street och in på Top Shop och butiken bredvid där jag inhandlade lite smycken och på Top Shop ett par skor. Det var i sisa sekunden jag fick köpa dom. Klockan 18.00 stod jag vid kassa och klockan 18.00 stängde dom.

Middagen blev indisk och jag blev besvien på smaken. Så jag åt av mammas istället.

Sista natten tjatade jag mig till att få sova ytterst för jag inte ville ha fler loppbett. Det gick till slut. Men tydligen så ville gud jävlas lite till med mig för när jag hade somnat så skönt och börjat drömma om droppande duschar vaknar jag av att det faktiskt droppar vattn på min rygg. FRÅN TAKET!
Ja det blev en intressant natt och en intressant avslutning på resan. Vi höll slutligen på att komma försent till flyget men med mitt låtsas lugn blev mamma lite mindre stressad och vi hann.

Bussresan sov jag genom. Det var skönt. Nu är det bara att ladda om till nästa år. London here we come! (fast INTE på Tonys House Hotel)

Det här är till min älskade och underbara farmor som idag fyller 98 år. Kan ni tänka er, 98 år!
En riktig stålfarmor. Jag var ganska mycket hos farmor och farfar Enar när jag var liten.

Det är otroligt tråkigt att vi bor så långt ifrån varnadra så jag inte bara kan åka och hälsa på hursomhelst. Jag saknar min farmor och det gör ont i hjärtat att veta att hon är så långt bort. Men det är skönt att hon blir väl omhändetagen. Och jag vet att hon får besök ofta.

Idag pratade jag med henne och då var det fullt hus i hennes lilla rum med tårta och kaffe. Åh vad önskar att jag hade vart där. Jag vet ju att hon inte har många år kvar, jag menar 98 år. Jag vet att hon längtar till farfar Enar som är där uppe och väntar på henne. Men hon får inte gå än! Jag hoppas jag kan åka upp innan nyår och hälsa på!

Så grattis till min fina världsbästa farmor!

Ännu en morgon efter en underbar natt. Utanför dörren stod samma uderbara frukost som dagen innan men skillnaden denna dagen var att minibaugetterna inte var lika torra och dom var "grova".

Jag gjorde mig i alla fall i ordning eftersom jag skulle på Salong International i House of Excel.

Hade ingen aning om hur jag tog mig dit så jag sprang in på ett internetcafé och kollade upp vägbeskrivning. Det var ju faktiskt väldigt enkelt. Dessutom såg jag några andra förvirrade frisörer som jag bestämde mig för att följa efter. Man ser liksom när nån är frisör, oftast.

Jag kom i alla fall fram och det tog några evigheter innan jag fick mina biljetter. I år gick jag ju faktiskt på Toni & Guy´s visning!
Jag hade ett tag på mig att virra runt på mässområdet innan jag skulle leta mig fram till visninglokalen.
Det finns så mycket att se på att jag inte visste vart jag skulle börja. Hade jag haft mycket pengar hade jag kunnat köpt många roliga grejjer där, och användara såklart.
Det blev iaf:

Löshår, Lösögonfransar, Sax 5,0 med blommdetaljer på, smink och jag sen vart det inget mer. Jo mat då men dte räknas inte. Pengarna gick mest åt på saxen. Fast det var inte en dyyyr sax. 1500kr så den håller väl en liten stund iaf. Nästa år ska jag köpa en 6,0. Men den vill jag nog ha lite bättre kvalitét på så jag får väl börja spara nu.

Visningen var super bra. Mycket som var användbart och mycket som fick en att drömma sig bort i frisörenas värld. Avant Garde delen var helt klart häftigast. Tog några bilder men det går inte på låga vägar få det så bra på bild som det var i verkligeheten.

När jag käde mig klar på mässan tog jag tåget tillbaks till lilla hotellet när mamma snällt väntade på mig. Vi tog 2 glas vin och klädde upp oss för att åka in till Covent Garden för mat. Det var proppat med folk på den tunnelbanestationen och tydligen skulle man ta hissen upp till ytan igen.
Det fanns inte en chans i helvetet att jag skulle ställa mig i en hiss under jorden med miljoner människor. Så jag kom på den smarta idén att ta trappan. Så långt kunde det ju inte vara...

Så långt vart det. En trappa som gick i en spiral som aldrig tog slut. Det bara fortsatte och fortsatte i alla oändlighet. Jag fick höra många svordommar på vägen från mamma och under trappbestigandets gång kom vi ikapp dom som stod och hämtade efter andan. Vi fick nog en halv hjärtattack båda 2 och efter den insidenten fick jag inte komma med fler förslag.

Vi hittade ju inte ett skit i Covent Garden utom nr vi till slut slängde oss in på en Italiensk restaurang. Där fortsatte vi med vinet och åt 3 rättersmiddag. Panacotta till efterrätt såklart!

Vi bestämde oss senare för att rulla hem och rulla ner i säng. Efter dom femtioelva trappstegen upp till rummet som ni kanske minns var väldigt väldigt litet och väldigt, väldigt varmt.

Men en god natt en gång i timmen blev det i alla fall!

 

Goddagens folk!

Tänkte försöka få upp nån bild från London, det blev inte så många en några i alla fall. Men det är ett jäkla projekt för det tar sån dit. Min lilla sepedator är ju störd. Men men här kommer nåt i alla fall. Se och njut!

Lite shopping på fredagen.



Folkstockning vid tunnelbanenedgången. Det här är bara en liten del av allt folk som stod och trängdes.



Världens bästa mamma i Covent Garden!

Vi somnade till slut utmattade i 140 sängen. Jag kna inte påstå att jag sov som en gudinna. Jag vaknade ungefär varje gång jag skulla vända på mig tack vare den hårda sängen.

Klocka ringde i alla fall 08.30 och eftersom frukost ingick så hade vi beställt den till kl.09.00. Mm vad gott med hotellfrukost, tänkte jag.
Ja, frukosten innehöll:

• En varsin torr, liten vit minibaugett
• Geléjordgubbsmarmelad
• 2 kroisanter (vet ej hur det stavas) som var inplastade och luktade spya
• 2 bananyoughurtar med bara 1 % fett
• 2 gamla apelsinjuicer
• 2 den skrattande kon ostar
• Det bästa med frukosten var osten.

Vi gav oss i alla fall ut på stan. Ner i tunnelbanan och till Oxford Street!!!
Vi var en bra stund på Topshop och jag blev kär i varenda sko.
Till slut hittade vi fram till Primark där vi spenderade 2 timmar och jag blev 1000kr fattigare. Men fan vad mycket jag fick för pengarna:

2 uggsliknande skor
7 trosor
6 strumpor
2 partylinnen
2 kavajer
1 mössa
2 väskor
5 armband
5pack svarta strumpbyxor
2 par andra strumpbyxor

Så jag var ändå rätt nöjd när vi gick därifrån med våra feta papperskassar som det stord Primark.

Klockan började närma sig 18 och vi tänkte åka tillbaks till hotellet för att lämna grejjerna, dricka lite vin, göra oss fina och åka in till centrum igen för att äta.
Det var lättare sagt än gjort.
När vi kom till tunnelbane nedgången stog det stockat med folk runt om och i trappan och ara stod stilla.
Jag trodde något hade hänt och försökte ta mig fram för att se om nån var skadad eller nåt sånt, sen tänkte jag "vilka dumma jävla som inte går till den andra nedgången".
Den dumma jävlen var nog jag för det såg exakt likadant ut på den andra. Mamma frågade ett butiksbiträde om det hae hänt nåt men han sa att så var det varje dag runt 17 tiden för alla ska hem.

Jag skulle seriöst aldrig pallat det där. Så mycket folk som ska trängas ner i dom smala gångarna under jorden och stå som packade silla på tunnelbanan. Nej tack.

Så vi tog vårt pick och pack och hittade en jättesöt restaurang, italiensk, där vi åt jättegod mat och drack jättegott vin.
Sen rullade vi hem mot det underbara hotellet och somnade framför en bra film på teven.

Slut Dag 1.

Kära blogg och trogna bloggläsare (säsrskilt dig angi)!

Som ni kanske vet så har jag vart i London tors-mån med mamma. Vi har haft det helt fantastiskt! Kunde nog inte bli bättre. Eller jo, hotellet men egentligen så var ju det en stooooooooor del av det roliga också.
Men jag tänkte gå igenom dag för dag så ni har nåt att se fram emot, hehe...
Måste även erkänna att det inte blev så mycket bilder för att... ja jag är ingen fotograf helt enkelt.

Resan:

Klockan ringde... tidigt på torsdagmorgonen. Min buss gick 07.15 från gallerian och missade jag den hade jag nog vart tvungen att leva med hemlig identitet resten av livet.
Jag vaknade nog 1 gång i timmen under natten för tat kolla så jag inte försovit mig och så att alarmet var inställd på rätt tidspunkt.
Kommer ju ihåg sist jag skulle resa med en tidig buss, gick inte så bra...

Jag kom i alla fall upp i tid och drog ner till trikken.
Tror att jag kan ha väck hela jäkla Bislett med min rullväska mot rullstenen (heter det rullsten föresten?).
Jag kom i alla fall på bussen i tid och te var mörkt och skönt. Självklart ska den ända bokmalen på bussen hamna framför mig och ha lampan tänd.
Men jag somnade som ett barn ändå.

Jag mötte upp mamma på centralen när hon kom med tåget och vi tog bussen ut till Göteborg City airport. Där gjorde vi lite omdisposition i väskorna. Vi snålade och checkade bara in 1 bagage vilket vi fick ångra senare.

Flygresan gick i alla fall bra och vi störtade inte.
Väl framme på Liverpool station orienterade vi oss ner till tunelbanan och tog naturligtvis fel tub. Vi kom fram dte var bara det att det tog otroligt mycket längre tid.

När vi kom ut från Paddington station hade vi 2 håll att gå åt. Vänster och höger. Vi gick åt höger och självklart var det fel håll.
Men vi hittade till slut.
Tony's House Hotel!
Där möttes vi av en man på en stege men en 13,5% öl i handen som försökte laga en stor vattenläcka i taket vid "receptionen". (Med reception menar jag ett skrivbord och en stol.)

Jaja, vi gick upp på rummet som såklart låg högst upp utan hiss. Sista trappan var den smalaste, brantaste trappan jag gått i.
När vi öppnade dörren möttes vi av en bastu. Mamma är i stort sett allergisk mot värme inomhus och gick direkt ner och bad dom sänka. Tror ni dom kunde det? Nej för då sänkte dom värmen på hela hotelle och dom hade minsann haft brasilianare där som hade klagat på att det var kallt.

Så det var bara att stå ut.

Vi letade upp en söt kina restaurang och åt middag sen direkt tillbaks till "hotellet" för att sova. Sova blev det inte så mycket av för sängen var så hård så man nästan fick blåmärken på höfterna och jag vaknade varje gång jag skulle vända mig.

Dag 1 kommer imorgon! Gläd er!

/ Cathrin

Nu var det bra längesen jag skrev nåt. Men jag har en väldigt bra förklaring. Min lilla babydata gick sönder som jag skrev förut. Vägrade starta. Men såklart startade den när vi kom till affären som den var köpt på.
Nu har jag i alla fall formaterat om den men jag kan väl inte påstå att den blev som ny.

På den andra datan har battersladden gjort sitt. Och tyvär är ju dell lite speciella så det är inte bara att gå till expert o köpa en ny. Men jag har fått reda på att det finns nå slags universalsladdar. Men dom kostar lite pengar så det blir itne nu i alla fall.

Därför har jag inte haft nån data ett tag.

Sen sist har det blivit jävligt kallt ute och jävligt mörkt på morgonen. Kallt okej, det kan jag acceptera men mörkt???? Det är nu det ska vara mörkt i 7 månader?? Fy fan säger jag bara...

Det blir ingen bild idag pga av att jag tömde datan på allt.

Nu ska jag klä på mig dunjackan (ja jag skiter i att det bara är börjarn på oktober jag tänker inte stå ute o frysa) och traska ner till bussen.

Ha en fin dag!