London: Dag 2.
Ännu en morgon efter en underbar natt. Utanför dörren stod samma uderbara frukost som dagen innan men skillnaden denna dagen var att minibaugetterna inte var lika torra och dom var "grova".
Jag gjorde mig i alla fall i ordning eftersom jag skulle på Salong International i House of Excel.
Hade ingen aning om hur jag tog mig dit så jag sprang in på ett internetcafé och kollade upp vägbeskrivning. Det var ju faktiskt väldigt enkelt. Dessutom såg jag några andra förvirrade frisörer som jag bestämde mig för att följa efter. Man ser liksom när nån är frisör, oftast.
Jag kom i alla fall fram och det tog några evigheter innan jag fick mina biljetter. I år gick jag ju faktiskt på Toni & Guy´s visning!
Jag hade ett tag på mig att virra runt på mässområdet innan jag skulle leta mig fram till visninglokalen.
Det finns så mycket att se på att jag inte visste vart jag skulle börja. Hade jag haft mycket pengar hade jag kunnat köpt många roliga grejjer där, och användara såklart.
Det blev iaf:
Löshår, Lösögonfransar, Sax 5,0 med blommdetaljer på, smink och jag sen vart det inget mer. Jo mat då men dte räknas inte. Pengarna gick mest åt på saxen. Fast det var inte en dyyyr sax. 1500kr så den håller väl en liten stund iaf. Nästa år ska jag köpa en 6,0. Men den vill jag nog ha lite bättre kvalitét på så jag får väl börja spara nu.
Visningen var super bra. Mycket som var användbart och mycket som fick en att drömma sig bort i frisörenas värld. Avant Garde delen var helt klart häftigast. Tog några bilder men det går inte på låga vägar få det så bra på bild som det var i verkligeheten.
När jag käde mig klar på mässan tog jag tåget tillbaks till lilla hotellet när mamma snällt väntade på mig. Vi tog 2 glas vin och klädde upp oss för att åka in till Covent Garden för mat. Det var proppat med folk på den tunnelbanestationen och tydligen skulle man ta hissen upp till ytan igen.
Det fanns inte en chans i helvetet att jag skulle ställa mig i en hiss under jorden med miljoner människor. Så jag kom på den smarta idén att ta trappan. Så långt kunde det ju inte vara...
Så långt vart det. En trappa som gick i en spiral som aldrig tog slut. Det bara fortsatte och fortsatte i alla oändlighet. Jag fick höra många svordommar på vägen från mamma och under trappbestigandets gång kom vi ikapp dom som stod och hämtade efter andan. Vi fick nog en halv hjärtattack båda 2 och efter den insidenten fick jag inte komma med fler förslag.
Vi hittade ju inte ett skit i Covent Garden utom nr vi till slut slängde oss in på en Italiensk restaurang. Där fortsatte vi med vinet och åt 3 rättersmiddag. Panacotta till efterrätt såklart!
Vi bestämde oss senare för att rulla hem och rulla ner i säng. Efter dom femtioelva trappstegen upp till rummet som ni kanske minns var väldigt väldigt litet och väldigt, väldigt varmt.
Men en god natt en gång i timmen blev det i alla fall!