Mat, godis, chips, läsk, saft you name it.
Allt är så jäkla gott!
Hade man inte blivit så fet och fått så dålig hälsa hade jag gärna kunna sitta o käka dagarna i ända. Men det vet ju alla att det går ju faktiskt inte. Hade kanske räckt med att jag drömde att jag gjorde det så jag slapp bli sugen på skiten sen.
Men det är ju faktiskt maten som är det bästa...
Mycket har hänt. Sverige har haft val, jag har blivit gråhråig (inte med flit alltså, men har man ett sepe hår så har man), mamma o pappa har kommit hem från spanien. Tiden går med andra ord.
Nu ska jag snart hoppa ner i min underbara säng med mitt underbart stora täcke, ensam dock.
Aja, regnat smattrar och snart är det tisdag!
Hösten är verkligen här asså.
Skitfin blå himmel och sol och världens kallaste luft. Nu är det alltså höst. Jag tvingade ut Ö på en runda runt songsvann, måste ju få igång kroppen igen. Det gick bra men fasen vad slut jag blev i bena. Hade redan träningsverk efter jobbet igår så jag var stel som fan men jag klarade det i alla fall. Sen somnade jag skönt på t-banan hem.
Det är löningsdags på tisdag det blir gött. Vi har ju bokat en kortweekend på Farrisbad första helgen i oktober och det ska bli helt underbart. Glassa runt i tofflor o morgonrock lördag till söndag på ett hotell, spa-hotell alltså. Får se om det blir några överaskande behandlingar men det kan jag inte skriva här för jag vet att min käre Ö smygläser.
Nu är det dags för en dusch och mat, sushi eller inte återstår att se.
See ya wouldnt wanna be ya!
Hösten 2010.
Har jag bloggat nåt det här året? Nä, tror inte det.. Kanske det blir ändring på det, kanske blir det inte. Jag är ju annars ganska duktig på att säga att jag ska börja blogga och sen blir det aldrig av.
Nu är det i alla fall höst officiellt. Jag gillar höst för då får man lov att gå med långa byxor/tights, skyhöga klackar, halsdukar, vantar, koftor och ja.. skor framförallt, resten skiter jag faktiskt i.
Jag sitter ju hemma och är sjukskriven, eller jag börjar faktiskt jobba imorgon tackolov, men jag har vart borta länge. Sist jag jobbade var torsdagen den 12 augusti och då jobbade jag bara 3 timmar sen vällde sjukdomen över mig. Som tur var kom min kärlek till mig den helgen och skötte om mig, tyvär slutade det med sjukhus ändå. Där låg jag i 8 nätter och fick eksem på baksida lår. Men jag blev i alla fall bättre så jag blev utskriven, det blir ju alla om man inte dör.
Mamma hade vart med mig hela tiden, Öystein var där varje dag, Lise nästan varje dag så jag hade många fina besökare, även från jobbet vällde dom in och tacksam var jag för det. Det är inte det roligaste att ligga på isolat och inte få gå utanför dörren och se världen. Men hellre det än att ligga o trängas bland 5 andra och höra deras snarkningar och hostningar och andra äckliga grejer.
Nu är jag i alla fall ganska frisk, konditionen och energin är inte helt på plats men det kommer sig.
Marocko är ett minne för livet, dit ska jag igen. Grejjen är att jag vet inte om min chef är så positiv till att jag ska dit igen eftersom det slutade med en evighets sjukskrivning efter jag kom hem därifrån denna gången. Men nästa gång ska jag vara lite mer förberedd med magpiller o grejjer.
Men en riktig saga var det, bilderna ligger ju uppe på fejjan så blir nog bara en här.
Jag känner fortfarande på mig att hösten kommer bli bra även om den började med ett stor steg ner för trappen.
Okej men see ya wouldnt wanna be ya!