En kär lek.
Nu ska jag vara ärlig när det gäller kärlek angående mig. Jag har kommit på att jag verkar så hård när jag pratar om kärlek. Eller det känns som det iaf.
Det ska alltid verka som att jag inte bryr mig och att det är skitsamma, att kärlek kan man lika gärna klara sig utan och att man mår ändå bara dåligt av det. Det ska verka som att jag är stark för jag är ensam. En självständig tjej som klarar mig själv.
Men i själva verket vill jag inget hellre än att bara ligga och mysa med någon jag är kär i. Jag är egentligen väldigt kärleksfull och när jag får kärlek besvarat (vilket jag sällan fått så det kanske därför jag är som jag är) så vill jag bara berätta för honom hela tiden hur mycket jag tycker om honom och att jag vill vara med han hela tiden. Jag blir sådär kramig o bara vill ha närhet och vill höra gulliga saker och skicka gulliga sms... Jag blir som en liten kärleksboll.
Men det skulle jag aldrig aldrig erkänna. Även om jag skulle vara JÄTTEKÄR så skulle jag inte erkänna det om någon frågade mig. Jag skulle säga: Kär? Vad fan är kärlek?
Men grejjen är att jag älskar att mysa, jag tycker om känslan i magen när man tycker om någon. Egentligen vill jag ju inget hellre än att få all den kärlek besvarad!
Jag vill inget heller än att kunna dela allt med den jag är kär. Resa, prata, skratta, kramas, mysa, laga mat, ut o gå, gå på bio... Ja ni vet allt sånt där som man gör som jag bara tycker är löjligt utåt. Sånt skulle jag ju aldrig erkänna.
Men nu har ni fått en bekännelse. Skratta åt mig nu när ni har chansen för det här är ända gången jag blottar mig såhär. Jag kommer fortsätta verka "hård" om nån frågar mig nåt om kärlek.
Hej på er.
Det ska alltid verka som att jag inte bryr mig och att det är skitsamma, att kärlek kan man lika gärna klara sig utan och att man mår ändå bara dåligt av det. Det ska verka som att jag är stark för jag är ensam. En självständig tjej som klarar mig själv.
Men i själva verket vill jag inget hellre än att bara ligga och mysa med någon jag är kär i. Jag är egentligen väldigt kärleksfull och när jag får kärlek besvarat (vilket jag sällan fått så det kanske därför jag är som jag är) så vill jag bara berätta för honom hela tiden hur mycket jag tycker om honom och att jag vill vara med han hela tiden. Jag blir sådär kramig o bara vill ha närhet och vill höra gulliga saker och skicka gulliga sms... Jag blir som en liten kärleksboll.
Men det skulle jag aldrig aldrig erkänna. Även om jag skulle vara JÄTTEKÄR så skulle jag inte erkänna det om någon frågade mig. Jag skulle säga: Kär? Vad fan är kärlek?
Men grejjen är att jag älskar att mysa, jag tycker om känslan i magen när man tycker om någon. Egentligen vill jag ju inget hellre än att få all den kärlek besvarad!
Jag vill inget heller än att kunna dela allt med den jag är kär. Resa, prata, skratta, kramas, mysa, laga mat, ut o gå, gå på bio... Ja ni vet allt sånt där som man gör som jag bara tycker är löjligt utåt. Sånt skulle jag ju aldrig erkänna.
Men nu har ni fått en bekännelse. Skratta åt mig nu när ni har chansen för det här är ända gången jag blottar mig såhär. Jag kommer fortsätta verka "hård" om nån frågar mig nåt om kärlek.
Hej på er.
Kommentarer
Trackback