mens.

ja nu är jag hemma som ni förstår. kallt o jävligt hade gärna åkt tillbaks!
Jag tittade på perfect man  igår innan jag somnade. ååh jag blev helt kär ju.. Jag vill ju bara ha en kram då och då o kanske ett sms nån gång ibland. Så man känner sig omtyckt liksom. Så ensam som jag känner mig nu har jag nog aldrig känt. Det är därför jag åker in till jossas o lisas jobb hela tiden för jag blir sällskapssjuk. Det finns ju inte så många o prata med här hemma. Eller ja, idag pratade jag lite med en katt som jag träffade utanför tvättstugan men man får ju inte så bra svar tillbaks. Sen när man är ute o söker jobb umgås man ju liksom inte. Då frågar man ju bara om jobb i stort sett.

Men imorn ska jag umgås med min käraste robin!
Stackars han. Jag kommer ju va som en klängväxt som inte fått vattn på 5 år. Men det är bara o stå ut. Det är ju därför man har kompisar. Så man får krama av sig lite ibland när man inte kan ge dom till nån man tycker om, när man tycker om nån.

Ge mig pengar jag måste färga håret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback