Skriva i gåtor och tala i tungor.
Nu kommer nog ingen fatta vad jag menar men det gör inget. Vill skriva av mig lite så jag får det ur huvudet.
Jag fattar inte varför jag är som jag är. Varför jag tänker som jag gör. Just nu t ex. Varför sitter jag och är helt lipig? Eller jag vet det nog. Jag är skadad i huvet. Efter alla dom gånger man fått det upptryckt i ansiktet så har jag väl blivit det. När dte gäller sånna här situationer. Jag vill inte behöva tänka så men min hjärna gör det ändå. Det borde finnas någon slags fjärrkontroll så man bara kan stänga av när man kommer in på vissa spår. Men tyvär så finns inte det än så jag får fortsätta med att vara störd i huvudet. Det är klart det blir som det blir när jag är sån.
Jag vill plocka ut min hjäna och ta ett allvarligt snack med den. Fråga ut den liksom hur fan den tänker ibland. Jag sårar ju mig själv liksom. Skönt för alla andra ändå för jag har ju redan gjort deras jobb.
Jag vet inte varför jag är såhär men jag önskar jag visste så jag kunde ta tag i det och ändra mig.
Dom här 2 dagarna har jag vart helt lustig. Känt mig helt lipig utan att veta varför. Eller så vet jag, dte är ju det jag inte vet. Vet jag varför eller vet jag inte? Eller är det bara halsflussen som satt sig på hjärnan. Jag vet helt enkelt inte...
Skönt att skriva av sig lite här så man slipper lägga nån "börda" elr nå på nån annan. Hade ju inte vart så jäkla kul för den att sitta och lyssna på nåt sånt här. När jag sitter och diskuterar min hjärna och mig själv med mig själv. Jag kanske börjar bli galen det kanske är det som är grejjen. Nej så långt ska jag inte sträcka mig...
Ne men det är väl kanske därför det alltid blir som det blir och det kanske är på grund av det att jag är som jag är för jag vet hur det kommer att bli.
Jag fattar inte varför jag är som jag är. Varför jag tänker som jag gör. Just nu t ex. Varför sitter jag och är helt lipig? Eller jag vet det nog. Jag är skadad i huvet. Efter alla dom gånger man fått det upptryckt i ansiktet så har jag väl blivit det. När dte gäller sånna här situationer. Jag vill inte behöva tänka så men min hjärna gör det ändå. Det borde finnas någon slags fjärrkontroll så man bara kan stänga av när man kommer in på vissa spår. Men tyvär så finns inte det än så jag får fortsätta med att vara störd i huvudet. Det är klart det blir som det blir när jag är sån.
Jag vill plocka ut min hjäna och ta ett allvarligt snack med den. Fråga ut den liksom hur fan den tänker ibland. Jag sårar ju mig själv liksom. Skönt för alla andra ändå för jag har ju redan gjort deras jobb.
Jag vet inte varför jag är såhär men jag önskar jag visste så jag kunde ta tag i det och ändra mig.
Dom här 2 dagarna har jag vart helt lustig. Känt mig helt lipig utan att veta varför. Eller så vet jag, dte är ju det jag inte vet. Vet jag varför eller vet jag inte? Eller är det bara halsflussen som satt sig på hjärnan. Jag vet helt enkelt inte...
Skönt att skriva av sig lite här så man slipper lägga nån "börda" elr nå på nån annan. Hade ju inte vart så jäkla kul för den att sitta och lyssna på nåt sånt här. När jag sitter och diskuterar min hjärna och mig själv med mig själv. Jag kanske börjar bli galen det kanske är det som är grejjen. Nej så långt ska jag inte sträcka mig...
Ne men det är väl kanske därför det alltid blir som det blir och det kanske är på grund av det att jag är som jag är för jag vet hur det kommer att bli.
Nu ska jag tvätta bort sminket och förhoppningsvis tvätta bort lite av den skumma delen av hjärnan också.
Tack för mig.
Tack för mig.
Kommentarer
Trackback