Tur i outer eller otur i turen.
Man får föresten ha dåliga dagar när man bara kommer hem o grinar i en timme. Det är tillåtet för vi är faktiskt människor med känslor som kan bli sårade. Det brukar oftast kännas lite bättre när man har grinat lite.
Fredag som sagt. Detta innebär ju helg. Min helg kommer på måndag. Det ska bli sååå sköööönt.
Den här veckan har jag lagat at 3 gånger. Inte illa. Korvgryta, köttfärssås och spagetti och fläskfile med pestosås. Det sistnämnda ska jag ha till lunch idag.
Nehe nu ska jag sminka klart mig och klä på mig och sedan bege mig. Igpr skrev jag et ganska långt inlägg med bilder och allt men allt försvann. Det gjrode mig jävligt glad.
Hej hej!♥
Jag och Marinnae på halloween
Hem ljuva hem.
Jag är hemma sen i söndagskväll. Fy fan vad jag inte ska sitta 8 timmar på buss igen. Ska jag långt nån mer gång blir det nåt annat fördmedel. Trångt och jävligt.
Jag har ändrat mina arbetstider litegrann. Nu jobar jag sent på onsdagar och torsdagar och dte är ju bra för hur skönt är det inte att börja 12 ?
Man hinner tvätta håret, städa, stryka, laga mat, sminka sig i lugn och ro och titta lite på teve (som det för övrigt bara är skit på!).
Igår innan jag gick och la mig satt jag och googlade lite på 2012. Jag vet inte hur jag kom in på det men jag har ju hört att det är då Mayaindianernas kalender tar slut för dom har för flera flera tusen år sen räknat ut att 21 dec 2012 kommer jorden "gå under". Då kommer jorden tydligen stå i nån linje med solen och en annan planet som tydligen kommer rubba allt.
Men jag har också läst att bara är början på ett nytt galaxår. Att Mayaindianern hade lite större perspektiv än vi har. Vi räkna ju bara några tusen år bakåt och vise versa. Dom räknade med många miljoner år. Och 2012 har det gått ett galaxår, det vill säga 64 miljoner år.
Jag vet inte vad som stämmer eller om ens något av detta stämmer. Finns det några bevis på detta? Det sägs ju att i flera religioner har man funnit samma årtal, alltså 2012, där det kommer ske något med jorden.
Jag ve som sagt inte vad jag ska tro. Men jag hoppas väl lite att den där teorin med galxår stämmer för vafan. Jag har inte lust att gå under om 3 år?!
Hur ska jag hinna med allt jag vill göra på 3 ynka år??
Nejdu, dt där får jag nog ta en djupare undersökning på.
Nu ska jag snart bege mig till jobbet och jag hoppas att jag har samma energi ikväll efter jobbet så jag kan gå o träna. Men jag vet ju redan nu vilka ursäkter som kommer dyka upp. Jag får bara stålsätta mig helt enkelt!
Ha en fin dag då!
Kära Swebus...
Nej men jag är nog världens sämsta bloggerska. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag ska försöka skärpa mig. Jag tycker ju det är ganska kul egentligen. Det är bara det att jag är så jäkla lat.
Vad har hänt i mitt liv då... Jag har fått lön idag det är väl det som har hänt egentligen.
Alex har blivit mamma! Fast det är ju inte mitt liv utan hennes då. En sockersöt liten babyVanessa. Jag ser fram emot att träffa den söta lilla familjen!
Annars sitter jag som sagt på swebus nu och hungrar ihjäl mig.
Jo Redken har tydligen bestämt sig för att ta bort scalp relief coditioner. Jävligt mycket tack ska ni ha. Där rök halva min försäljing. Nej men skämtosido. Varför? Dom går som smör i solsken i norge och kan tänka mig att det gör det i sverige med. Alla här har torr huvuden och behöver nåt som lugnar ner vår vita hy!
Är det bort med extreme nästa nu eller?
Jag är i Malmö i helgen och jag har med mig kameran. Kan bli korttagning men kan även inte bli.
Hörs!
London: Dag 3.
Dags att skriva om dag 3 kanske?
Jag hade ställt klockan som vanligt. Den här morgonen var lite speciell då vi upptäckte stora röda märken på hela min kropp. Först trodde jag nästan att jag blivit touched by God himself men det hade jag såklart inte. Det var inte värre än att det var LOPPBETT FRÅN VÄGGEN!
Jag låg ju längst in mot väggen eftersom mamma klagade på att hon fick klaostrofobi där. Dom såg ut som stooora feta myggbett och klia som ett svin. Men vad skulle vi göra. Det var ju sista shoppingdagen?
Vi åkte ner till Oxford Circus och gick igenom varuhusen ett efter ett. Jag blev kär i sko efter sko efter sko efter sko...
Gode gud, varför i helvete är jag inte rik för?!
Det blev inte så mycket shoppat för min egna del men mamma hittade litegrann. Vid lunchtid styrde vi kosan på Camden Town,
Vi gick genom marknaden o kika p alla lustiga grejjer och människor. Det finns flera marknader i Camden.
Lunchen tog vi på ett superfint sushiställe. Där satt vi på golvet fast det var hål för benen eller hu man ska säga. Det ända som var jobbigt va när man skulle ta sig upp därifrån.
Men jag måste ändå erkänna att sushin på sushistället nedanför där jag bor är faktiskt godare, och billigare.
I alla fall så hittade jag ett par skor som är sååååååå mig. Självklart hade dom inte min storlek så jag blev besviken och vi fortsatte. Helt plötsligt dök dom upp på en annan skoaffär. Då tänkte jag "Det här är fan ödet". Men där hade dom inte heller min storlek (38). Så han sa att dom hade en butik i Notting Hill som hade storlek 38!
Hallelujah tänkte jag och vi tog första bästa tuben dit. Vi hade lite problem med att hitta den där skobutiken. Expediten hade sagt att det låg 5 min promenad från stationen. Ja snarare 25 minuter var det väl.
Vi hittade den i alla fall, 4 feet, och där stod mina skor och glänste och väntade på mig i fönstret. Jag bad genast efter en 38. Hon var borta i lagret länge men kom tillslut tillbaks med en kartong.
"Sorry, we sold our last 38 1 hour ago"
QUÈ?!
Helt seriöst. När jag äntligen hade hittat ett par skor jag verkligen verkligen ville ha var det en jävla hippie so hade köpt som 1 timme innan. Inte nog med det, det hade vart en present och dom trodde kanske att dom skulle komma tillbaks dagen efter och byta till en 37. Men vad hjälpte det mig när jag skulle sitta på flyget dagen efter?? Inte ett piss.
Så jag köpte 39 som är 1 cm förstora. Men så får det varra helt enkelt för innan vi hittade till den butiken i Notting hill hade jag redan sett för mig när jag skulle avända skorna och vilka kläder jag kan ha till. Det blev att köpa skoinlägg i silikon.
Efter trippen i Notting hill skyndade vi oss tillaks till Oxford Street och in på Top Shop och butiken bredvid där jag inhandlade lite smycken och på Top Shop ett par skor. Det var i sisa sekunden jag fick köpa dom. Klockan 18.00 stod jag vid kassa och klockan 18.00 stängde dom.
Middagen blev indisk och jag blev besvien på smaken. Så jag åt av mammas istället.
Sista natten tjatade jag mig till att få sova ytterst för jag inte ville ha fler loppbett. Det gick till slut. Men tydligen så ville gud jävlas lite till med mig för när jag hade somnat så skönt och börjat drömma om droppande duschar vaknar jag av att det faktiskt droppar vattn på min rygg. FRÅN TAKET!
Ja det blev en intressant natt och en intressant avslutning på resan. Vi höll slutligen på att komma försent till flyget men med mitt låtsas lugn blev mamma lite mindre stressad och vi hann.
Bussresan sov jag genom. Det var skönt. Nu är det bara att ladda om till nästa år. London here we come! (fast INTE på Tonys House Hotel)
Till världens bästa farmor!
Det här är till min älskade och underbara farmor som idag fyller 98 år. Kan ni tänka er, 98 år!
En riktig stålfarmor. Jag var ganska mycket hos farmor och farfar Enar när jag var liten.
Det är otroligt tråkigt att vi bor så långt ifrån varnadra så jag inte bara kan åka och hälsa på hursomhelst. Jag saknar min farmor och det gör ont i hjärtat att veta att hon är så långt bort. Men det är skönt att hon blir väl omhändetagen. Och jag vet att hon får besök ofta.
Idag pratade jag med henne och då var det fullt hus i hennes lilla rum med tårta och kaffe. Åh vad önskar att jag hade vart där. Jag vet ju att hon inte har många år kvar, jag menar 98 år. Jag vet att hon längtar till farfar Enar som är där uppe och väntar på henne. Men hon får inte gå än! Jag hoppas jag kan åka upp innan nyår och hälsa på!
Så grattis till min fina världsbästa farmor!
London: Dag 2.
Ännu en morgon efter en underbar natt. Utanför dörren stod samma uderbara frukost som dagen innan men skillnaden denna dagen var att minibaugetterna inte var lika torra och dom var "grova".
Jag gjorde mig i alla fall i ordning eftersom jag skulle på Salong International i House of Excel.
Hade ingen aning om hur jag tog mig dit så jag sprang in på ett internetcafé och kollade upp vägbeskrivning. Det var ju faktiskt väldigt enkelt. Dessutom såg jag några andra förvirrade frisörer som jag bestämde mig för att följa efter. Man ser liksom när nån är frisör, oftast.
Jag kom i alla fall fram och det tog några evigheter innan jag fick mina biljetter. I år gick jag ju faktiskt på Toni & Guy´s visning!
Jag hade ett tag på mig att virra runt på mässområdet innan jag skulle leta mig fram till visninglokalen.
Det finns så mycket att se på att jag inte visste vart jag skulle börja. Hade jag haft mycket pengar hade jag kunnat köpt många roliga grejjer där, och användara såklart.
Det blev iaf:
Löshår, Lösögonfransar, Sax 5,0 med blommdetaljer på, smink och jag sen vart det inget mer. Jo mat då men dte räknas inte. Pengarna gick mest åt på saxen. Fast det var inte en dyyyr sax. 1500kr så den håller väl en liten stund iaf. Nästa år ska jag köpa en 6,0. Men den vill jag nog ha lite bättre kvalitét på så jag får väl börja spara nu.
Visningen var super bra. Mycket som var användbart och mycket som fick en att drömma sig bort i frisörenas värld. Avant Garde delen var helt klart häftigast. Tog några bilder men det går inte på låga vägar få det så bra på bild som det var i verkligeheten.
När jag käde mig klar på mässan tog jag tåget tillbaks till lilla hotellet när mamma snällt väntade på mig. Vi tog 2 glas vin och klädde upp oss för att åka in till Covent Garden för mat. Det var proppat med folk på den tunnelbanestationen och tydligen skulle man ta hissen upp till ytan igen.
Det fanns inte en chans i helvetet att jag skulle ställa mig i en hiss under jorden med miljoner människor. Så jag kom på den smarta idén att ta trappan. Så långt kunde det ju inte vara...
Så långt vart det. En trappa som gick i en spiral som aldrig tog slut. Det bara fortsatte och fortsatte i alla oändlighet. Jag fick höra många svordommar på vägen från mamma och under trappbestigandets gång kom vi ikapp dom som stod och hämtade efter andan. Vi fick nog en halv hjärtattack båda 2 och efter den insidenten fick jag inte komma med fler förslag.
Vi hittade ju inte ett skit i Covent Garden utom nr vi till slut slängde oss in på en Italiensk restaurang. Där fortsatte vi med vinet och åt 3 rättersmiddag. Panacotta till efterrätt såklart!
Vi bestämde oss senare för att rulla hem och rulla ner i säng. Efter dom femtioelva trappstegen upp till rummet som ni kanske minns var väldigt väldigt litet och väldigt, väldigt varmt.
Men en god natt en gång i timmen blev det i alla fall!
Projekt!
Tänkte försöka få upp nån bild från London, det blev inte så många en några i alla fall. Men det är ett jäkla projekt för det tar sån dit. Min lilla sepedator är ju störd. Men men här kommer nåt i alla fall. Se och njut!
Lite shopping på fredagen.
Folkstockning vid tunnelbanenedgången. Det här är bara en liten del av allt folk som stod och trängdes.
Världens bästa mamma i Covent Garden!
London: Dag 1.
Vi somnade till slut utmattade i 140 sängen. Jag kna inte påstå att jag sov som en gudinna. Jag vaknade ungefär varje gång jag skulla vända på mig tack vare den hårda sängen.
Klocka ringde i alla fall 08.30 och eftersom frukost ingick så hade vi beställt den till kl.09.00. Mm vad gott med hotellfrukost, tänkte jag.
Ja, frukosten innehöll:
- En varsin torr, liten vit minibaugett
- Geléjordgubbsmarmelad
- 2 kroisanter (vet ej hur det stavas) som var inplastade och luktade spya
- 2 bananyoughurtar med bara 1 % fett
- 2 gamla apelsinjuicer
- 2 den skrattande kon ostar
- Det bästa med frukosten var osten.
Vi gav oss i alla fall ut på stan. Ner i tunnelbanan och till Oxford Street!!!
Vi var en bra stund på Topshop och jag blev kär i varenda sko.
Till slut hittade vi fram till Primark där vi spenderade 2 timmar och jag blev 1000kr fattigare. Men fan vad mycket jag fick för pengarna:
2 uggsliknande skor
7 trosor
6 strumpor
2 partylinnen
2 kavajer
1 mössa
2 väskor
5 armband
5pack svarta strumpbyxor
2 par andra strumpbyxor
Så jag var ändå rätt nöjd när vi gick därifrån med våra feta papperskassar som det stord Primark.
Klockan började närma sig 18 och vi tänkte åka tillbaks till hotellet för att lämna grejjerna, dricka lite vin, göra oss fina och åka in till centrum igen för att äta.
Det var lättare sagt än gjort.
När vi kom till tunnelbane nedgången stog det stockat med folk runt om och i trappan och ara stod stilla.
Jag trodde något hade hänt och försökte ta mig fram för att se om nån var skadad eller nåt sånt, sen tänkte jag "vilka dumma jävla som inte går till den andra nedgången".
Den dumma jävlen var nog jag för det såg exakt likadant ut på den andra. Mamma frågade ett butiksbiträde om det hae hänt nåt men han sa att så var det varje dag runt 17 tiden för alla ska hem.
Jag skulle seriöst aldrig pallat det där. Så mycket folk som ska trängas ner i dom smala gångarna under jorden och stå som packade silla på tunnelbanan. Nej tack.
Så vi tog vårt pick och pack och hittade en jättesöt restaurang, italiensk, där vi åt jättegod mat och drack jättegott vin.
Sen rullade vi hem mot det underbara hotellet och somnade framför en bra film på teven.
Slut Dag 1.
Lodonresan: Resan dit.
Kära blogg och trogna bloggläsare (säsrskilt dig angi)!
Som ni kanske vet så har jag vart i London tors-mån med mamma. Vi har haft det helt fantastiskt! Kunde nog inte bli bättre. Eller jo, hotellet men egentligen så var ju det en stooooooooor del av det roliga också.
Men jag tänkte gå igenom dag för dag så ni har nåt att se fram emot, hehe...
Måste även erkänna att det inte blev så mycket bilder för att... ja jag är ingen fotograf helt enkelt.
Resan:
Klockan ringde... tidigt på torsdagmorgonen. Min buss gick 07.15 från gallerian och missade jag den hade jag nog vart tvungen att leva med hemlig identitet resten av livet.
Jag vaknade nog 1 gång i timmen under natten för tat kolla så jag inte försovit mig och så att alarmet var inställd på rätt tidspunkt.
Kommer ju ihåg sist jag skulle resa med en tidig buss, gick inte så bra...
Jag kom i alla fall upp i tid och drog ner till trikken.
Tror att jag kan ha väck hela jäkla Bislett med min rullväska mot rullstenen (heter det rullsten föresten?).
Jag kom i alla fall på bussen i tid och te var mörkt och skönt. Självklart ska den ända bokmalen på bussen hamna framför mig och ha lampan tänd.
Men jag somnade som ett barn ändå.
Jag mötte upp mamma på centralen när hon kom med tåget och vi tog bussen ut till Göteborg City airport. Där gjorde vi lite omdisposition i väskorna. Vi snålade och checkade bara in 1 bagage vilket vi fick ångra senare.
Flygresan gick i alla fall bra och vi störtade inte.
Väl framme på Liverpool station orienterade vi oss ner till tunelbanan och tog naturligtvis fel tub. Vi kom fram dte var bara det att det tog otroligt mycket längre tid.
När vi kom ut från Paddington station hade vi 2 håll att gå åt. Vänster och höger. Vi gick åt höger och självklart var det fel håll.
Men vi hittade till slut.
Tony's House Hotel!
Där möttes vi av en man på en stege men en 13,5% öl i handen som försökte laga en stor vattenläcka i taket vid "receptionen". (Med reception menar jag ett skrivbord och en stol.)
Jaja, vi gick upp på rummet som såklart låg högst upp utan hiss. Sista trappan var den smalaste, brantaste trappan jag gått i.
När vi öppnade dörren möttes vi av en bastu. Mamma är i stort sett allergisk mot värme inomhus och gick direkt ner och bad dom sänka. Tror ni dom kunde det? Nej för då sänkte dom värmen på hela hotelle och dom hade minsann haft brasilianare där som hade klagat på att det var kallt.
Så det var bara att stå ut.
Vi letade upp en söt kina restaurang och åt middag sen direkt tillbaks till "hotellet" för att sova. Sova blev det inte så mycket av för sängen var så hård så man nästan fick blåmärken på höfterna och jag vaknade varje gång jag skulle vända mig.
Dag 1 kommer imorgon! Gläd er!
/ Cathrin
Ett inlägg morgonen till ära.
Nu har jag i alla fall formaterat om den men jag kan väl inte påstå att den blev som ny.
På den andra datan har battersladden gjort sitt. Och tyvär är ju dell lite speciella så det är inte bara att gå till expert o köpa en ny. Men jag har fått reda på att det finns nå slags universalsladdar. Men dom kostar lite pengar så det blir itne nu i alla fall.
Därför har jag inte haft nån data ett tag.
Sen sist har det blivit jävligt kallt ute och jävligt mörkt på morgonen. Kallt okej, det kan jag acceptera men mörkt???? Det är nu det ska vara mörkt i 7 månader?? Fy fan säger jag bara...
Det blir ingen bild idag pga av att jag tömde datan på allt.
Nu ska jag klä på mig dunjackan (ja jag skiter i att det bara är börjarn på oktober jag tänker inte stå ute o frysa) och traska ner till bussen.
Ha en fin dag!
Go'morron go'morron!
En helt vanlig onsdag, den sista i månaden. Jag loggade in på fejjan nyss och hade där ett oläst meddelande i inboxen. Jag blir alltid lika nyfiken men brukar alltid bli lika besviken för det brukar bara vara reklam eller nånskitgrej för en grupp.
Men gissa vem detta var från?
Mr Leandro himself!!!!! Hahahahahaha... Jag har inte hört en jude från han sen jag var i Bergen, och då tror jag inte det var några glada miner.
Det var alltså i maj.
Förlåt att jag vart supersuperdålig att uppdatera men jag har vbart så trött och haft så mkt att göra.
I måndags var jag ner på stan och lämnade tillbaks skorna, ja det är sant... Sen gick jag en omväg hem.
När jag kom hem bytte jag till träningskläder och gick upp till den lilla babyparken och tog 45 min där.
Igår så hjälpt jag andré att flytta och skruva ihop IKEA grejjer. Fy fan vad duktig jag är asså. JAg säger bara det.
Jag har hållt mig bra inom matreglerna men igår när jag kom hem från flytten var jag så hungrig så det blev en packe snabbnudlar tyvär. Jag åt även 2 babydaim på på jobbet för jag blev helt plötsligt så jävla trött.
Jag börjar nog ocksp bli beroende av havregrynsgröt. Kan man det?
Jag längtar till frukosten när jag går och lägger mig om kvällarna. Är det normalt?
Aja jag sätter punkt där och bjuder på nån musik istället.
Lite härligt morgon musik från det svenska göteborgsbandet (visst har jag rätt?) Mustach!
It's a hallelujah moment!
Jag skrev ju att jag har ett par jeans som jag inte kan ha längre. Jag provade dom en morgon för 1 månad sen ca och då sjönk mitt självförtoende som titanic själv. Och då lovade jag mig själv att jag skulle få på mig dom i alla fall innan jul för att inte ta i för mycket då.
Imorse provade jag dom för skojs skull och guess what?!
Jag kan ha dom!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Size 0 here i come! hahahaha
Lördag som sagt.
Vi tog taxi alla tre hem till henne och satt i soffan och såg på film.
Nu är jag hemma och känner mig som den ensammaste personen i hela världen.
Ibland undrar jag om jag verkligen skulle flyttat från skitstaden från första början och kanske aldrig sett nåt annat?
Men istället sitter jag här och har flyttat runt och sett en del men är ändå inte särskilt glad.
Jag sakna mina vänner i sverige så mycket att det bara skär i hjärtat. Det känns som ett stort, svart hål. Särskilt när richards bästa vän nyss var här och besökte honom.
Men jag har ju ett jättebra jobb och en fin lägenhet. Men jag har inga mysiga grannar man bara kan knacka på dörren och kanske se en film.
Jag har inga mysiga sambos som man hittar på grejjer med.
Jag har ingen att skriva gulliga sms till och få nåt tillbaks.
Jag har ingen att ringa mitt i natten och prata skit med.
Jag har inget liv efter jobbet, och tydligen inte på helgerna heller.
Jag har inga pengar att resa för, och för den delen ingen att resa med.
Mina vänner bor överallt i sverige och jag kan inte åka bara till en så då åker jag dit ingen bor.
Jag känner mig heeeelt och hållet efter när mina vänner köper lägenhet, blir sambor, förlovar sig, skaffar barn, gifter sig! Vad gör jag? Jag är ju bara barn än.
Jag har ingen skola att gå i och ingen matsal att sitta i tills minuten innan lektionen börjar.
Jag har ingen att gå lång väg till jobbet med och prata om killen man är kär i och hoppas att man kanske ser han på väg till jobbet.
Jag har ingen att vara kär i.
Jag vill inte vara kär men vad vill jag då?
Jag stora planer för livet men ingen att dela dom med.
Jag har drömmar jag ska förverkliga men ingen att förverkliga dom med.
Jag har massa skor som jag faktiskt älskar men aldrig tillfälle att använda dom.
Jag har ett par jeans som inte passar längre.
Jag har en skön, stor säng men jag kan inte somna för det.
Usch vilket långt tråkigt inlägg.
Hanne mår som sagt mycket bättre nu och jag är så glad och hoppas det får fortsätta så <3
Ett löfte är till för att brytas.
Tänker mammas nybakta kanelbullar med ett stort, kallt glas med fyrklöver mjölk. Fy fan vad gott. Jag har bara korv och salt smak i munnen för tillfället. Inte lika gott men det funkar.
Idag har jag haft särkunder. Varenda jäkla kund jag har haft har suttit och pratat i telefon eller gått på toaletten precis när ja ska skölja en färg eller bara tvätta håret på dom.
Kan man inte slappna av när man går till frisören?
Det är lite läskigt det där men man är ju så själv. Man vill vara tillgänglig 24/7.
Så tänker jag "1 timme hos frisören. Stäng i alla fall av ljudet!".
Vi har blivit för besatta av teknikens under.
När jag gjorde hårbottenmassage på en av mina färgkunder så satt hon och smsade hela tiden. Det är meningen att man ska blunda och slappna av vad är det annars för mening att man tar massage?
Nej stäng i alla fall av ljudet när ni går till frisören. Hur ska jag annars kunna ge 100%ig service??
Ska vi ta en låt ikväll? Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Nån mer än jag som får utlandskänslor?
Mat dagen efter!
Jag vill ge ett minus till alla 31ans busschaufförer. Gör som folk för helvete!!!!
Blir ett väldigt tråkigt inlägg idag men jag lovar att engagera mig mer imorgon.
Frukost: Havregröt med banan och mjölj
Mellanmål: 1 ägg med kaviar
Lunsh: Omelett med bacon, purjo och svamp
Middag: Korv stekt ägg och vitabönor
Kvällsfika: Annanas och banan
Jag vet att det är kolhydrater i det jag äter nu med men inte lika mkt som i pasta och sånt.
natt natt
Ni kan hädanefter kalla mig Kocken Cathrin, tack.
Ägg + matlagningsgrädde, salt, peppar, purjolök, bacon, champinjon och paprikakrydda på toppen!
Detta underbara serverades med lingonsylt.
Jag har aldrig lyckats med en omelett men när min käre bror kom med förslaget att sätta in den i ugnen så tänkte jag, AHA! det måste jag pröva.
Satt inne i kanske 10 min på 150-200 grader.
Idag har jag inte haft den bästa dagen i mitt liv. Bussen var knökandes full och värmeslaget var nära. Inte driekt proppfull lista på jobbet men toktrött ändå när jag kom hem.
Jag ska faktiskt sova redan nu. Men först!
Frukost: Havregrynsgröt med banan och mjölk
Lunch: Kyckling i sötsur sås (inget ris elr nåt annat tillbehör)
Mellanmål: 1 banan
Middag: Omelett
Kvällskul:
Den riktiga hösten har anlänt.
Vi har i alla fall haft en underbar låtsas höst i nästan 3 veckor nu. Sol, värme, vackra levande färger. Men nu är det gråa här som sagt.
Vi hade ju även en fantastisk låtsas sommar i 2 veckor innan den riktiga sommaren kom. Det var bad, 100 grader varmt, solbränna, underbart liv. Men sen kom spöregnet och gråa moln. Men 5 veckor med vackert väder under ett helt år är väl inte fy skam va???
Nu ska jag snart dra mig mot jobbet och jag tror jag kommer få svettas. Jag fryser alltid på morgonen och tar då på mig liiiiiite för mycket kläder, eller liiiiite för tjocka kläder. Det får jag alltid lida av under resten av dagen.
Riktig höstmusik!
Just det!
Lunsh/middag: Tapas (chorizo, nån slags paprika, tomatsallad med oliver, göda grön grejjer som är knapriga, tortilla, kycklingvingar)
Träning: Powerwalk 35 min (jag skyller på magont och mörker, därför blev det så kort men jag tog i som fan ska ni veta!)
Kvällsmusik.
Min lilla last...
Olyckligt nog råkade jag springa förbi DinSko för trippen var seppo. Tänkte först inte ens stanna till o kika in men sen tänkte jag att "kan ju bara springa in en snabbis o se vilka nyheter som kommit".
Jag har egentligen aldrig gillar DinSko-skor. Var där inne i 5 minuter och kom ut med ett par nya stövletter...
Jag har inte råd!
Jag ska ju spara mina pengar o köpa massa skor i London. Varför gör jag såhär mot mig själv?
Ska jag lämna tillbaka dom eller ska jag behålla dom?
Här kommer dagen i några få bilder.
Brodern.
Liz'en.
Tapasen.
Älsklingar...