cathrinbernwald

Planerna för den här helgen gick inte helt som planerat. Hanne blev sjuk och fick åka in till doktorn som höll henne kvar. Kände mig som en riktigt dålig vän som inte åkte dit igårkväll men jag åkte dit idag direkt efter jobbet och satt kvar tills alla provsvar och röntgen var klara och hon äntligen fick skrivas ut. Hon har världens snällaste syster också som hållt henne sällskap alla dessa timmar.

Vi tog taxi alla tre hem till henne och satt i soffan och såg på film.

Nu är jag hemma och känner mig som den ensammaste personen i hela världen.
Ibland undrar jag om jag verkligen skulle flyttat från skitstaden från första början och kanske aldrig sett nåt annat?
Men istället sitter jag här och har flyttat runt och sett en del men är ändå inte särskilt glad.

Jag sakna mina vänner i sverige så mycket att det bara skär i hjärtat. Det känns som ett stort, svart hål. Särskilt när richards bästa vän nyss var här och besökte honom.
Men jag har ju ett jättebra jobb och en fin lägenhet. Men jag har inga mysiga grannar man bara kan knacka på dörren och kanske se en film.
Jag har inga mysiga sambos som man hittar på grejjer med.
Jag har ingen att skriva gulliga sms till och få nåt tillbaks.
Jag har ingen att ringa mitt i natten och prata skit med.
Jag har inget liv efter jobbet, och tydligen inte på helgerna heller.
Jag har inga pengar att resa för, och för den delen ingen att resa med.
Mina vänner bor överallt i sverige och jag kan inte åka bara till en så då åker jag dit ingen bor.
Jag känner mig heeeelt och hållet efter när mina vänner köper lägenhet, blir sambor, förlovar sig, skaffar barn, gifter sig! Vad gör jag? Jag är ju bara barn än.
Jag har ingen skola att gå i och ingen matsal att sitta i tills minuten innan lektionen börjar.
Jag har ingen att gå lång väg till jobbet med och prata om killen man är kär i och hoppas att man kanske ser han på väg till jobbet.
Jag har ingen att vara kär i.
Jag vill inte vara kär men vad vill jag då?

Jag stora planer för livet men ingen att dela dom med.
Jag har drömmar jag ska förverkliga men ingen att förverkliga dom med.
Jag har massa skor som jag faktiskt älskar men aldrig tillfälle att använda dom.
Jag har ett par jeans som inte passar längre.
Jag har en skön, stor säng men jag kan inte somna för det.

Usch vilket långt tråkigt inlägg.
Hanne mår som sagt mycket bättre nu och jag är så glad och hoppas det får fortsätta så <3