cathrinbernwald

Nu är det i alla fall höst officiellt. Jag gillar höst för då får man lov att gå med långa byxor/tights, skyhöga klackar, halsdukar, vantar, koftor och ja.. skor framförallt, resten skiter jag faktiskt i.

Jag sitter ju hemma och är sjukskriven, eller jag börjar faktiskt jobba imorgon tackolov, men jag har vart borta länge. Sist jag jobbade var torsdagen den 12 augusti och då jobbade jag bara 3 timmar sen vällde sjukdomen över mig. Som tur var kom min kärlek till mig den helgen och skötte om mig, tyvär slutade det med sjukhus ändå. Där låg jag i 8 nätter och fick eksem på baksida lår. Men jag blev i alla fall bättre så jag blev utskriven, det blir ju alla om man inte dör.

Mamma hade vart med mig hela tiden, Öystein var där varje dag, Lise nästan varje dag så jag hade många fina besökare, även från jobbet vällde dom in och tacksam var jag för det. Det är inte det roligaste att ligga på isolat och inte få gå utanför dörren och se världen. Men hellre det än att ligga o trängas bland 5 andra och höra deras snarkningar och hostningar och andra äckliga grejer.

Nu är jag i alla fall ganska frisk, konditionen och energin är inte helt på plats men det kommer sig.

Marocko är ett minne för livet, dit ska jag igen. Grejjen är att jag vet inte om min chef är så positiv till att jag ska dit igen eftersom det slutade med en evighets sjukskrivning efter jag kom hem därifrån denna gången. Men nästa gång ska jag vara lite mer förberedd med magpiller o grejjer.

Men en riktig saga var det, bilderna ligger ju uppe på fejjan så blir nog bara en här.

Jag känner fortfarande på mig att hösten kommer bli bra även om den började med ett stor steg ner för trappen.

Okej men see ya wouldnt wanna be ya!