cathrinbernwald

Äntligen hemma, om jag nu ska uttrycka mig så.
Skönt att vara hemma efter flygresan mn det gör ont i hjärtat att vara i sverige igen. Mitt hjärta gråter!

Efter världens längsta flygresa från fucking jävla beijing så satte vi oss i biln och styrde kosan mot Kalmar. Lite mer söderut i alla fall.
Det var den tröttaste Cathrin jag någonsin varit md om som låste upp dörren till huset kl 01.15 inatt. Mina ögon har aldrig vart så röda.

Ja i alla fall så är vi hemma nu och vi lever. Jag är superförkyld och det ger sig aldrig. Nu har jag vart det en vecka snart. Jag har fått en ny vagel i samma öga som krånglat hela resan och det rinner ständigt. Det är ju inte riktigt på topp just nu om jag säger så. Men det kan bara bli bättre.
Jag är brun, det är positivt. Jag har fina naglar. Alex ska fixa mitt hår och jag flyttar på fredag.

Jag orkar inte skriva så hemskt mycket för jag är sjukt trött.

Jag saknar Thailand.
Jag saknar Leandro och Pablo.
Jag saknar Calle och gänget.
Jag saknar Phi Phi.
Jag saknar MITT gäng, "familjen".

Jag kommer nu för en gångs skull bjuda på lite bilder. Titta och njut. Den här resan kommer ändå aldrig kunna beskrivas i ord...