cathrinbernwald

Nu sitter jag här i kalmar och känner mig tom. Det skulle ju inte sluta med ett telefonsamtal. Men nu gjorde det det och det finns ingenting jag kan göra nåt åt den saken, hur mycket jag än önskar det.

Vad har jag lärt mig den här gången då?
Att aldrig ge mig in i ett förhållande. Aldrig mer.

Någonting inom mig hände idag. Det var nåt som försvann och bestämde sig att aldrig mer utsätta sig för något sånt här igen. Det är inte värt tårarna.
Det kommer vara lite av en ny Cathrin som möter världen nu. En lite mer känslokall Cathrin. Det är lika bra att ha det på det sättet har jag förstått. Även om jag fått smaka lite på det goda som kan finnas långt där borta men allt för sällan dyker upp. Men jag offrar gärna det om det innebär att jag slipper sånt här.

Nu är det bara jag själv som står i centrum. Jag hoppas att den här hösten går fort så jag får sätta mig på planet mot värmen och släppa alla tanka och känslor i Göteborg och hoppas att dom stannar där. (Nu flyger vi iof från arlanda men jag lämnar det när jag tar flyttlasset därifrån.)
Det fick mig också att bestämma att det blir oslo nästa. Jag vill inte vara kvar i sverige och särskilt inte i göteborg.
Jag tar med mig min säng till oslo och börjar mitt nya liv där. Nytt land. Nya stad. Nytt folk. Nytt allt. Det kommer säkert vara jobbigt men hellre den jobbigheten än den här.

Nu ska jag återgå till soffan och hoppas att treon snart börjar verka.
Hoppas ni har en bra kväll för det har inte jag.