cathrinbernwald

Det är inte alltid lätt, och det blir sällan så.

Varje kväll sitter jag och är skittrött och säger att jag ska gå och lägga mig tidigt. Än så länge har det inte hänt, och här sitter jag än.
Det är alltid nånting som kommer i vägen när man ska sova sig. Antingen skriver nån rolig på msn elr så är det ett bra program på teve som jag bara måste se eller så ringer telefonen. Som ikväll.

Telefonen ringde när jag jag stod ich brostade tänderna. Visst du skrev igår att du skulle ringa men det har du sagt förr och dte har inte blivit av. Ärligt talat så trodde jag inte det idag heller men det gjorde du.
Vad ska jag skriva om det då? Ingenting egentligen för det är mellan oss.

Det är jobbigt i alla fall.

Men grejjen är att jag kan inte vara ledsen (=tårar) längre. Inte ens om jag försöker pressa fram en liten en (inte för att jag försöker det men ni fattar).
Jag är jätteledsen att det blev som det blev, självklart. Och nu vet jag att du läser här ibland också.
Nåt mer skriver jag inte om det.

Föresten, är det några som läser här?
Kan ni inte skriva en kommentar eller 2?
Följ mina goda vänner Jansson, Margit och Sandras exempel vettja!

natti