cathrinbernwald

Kom att tänka dagens händelse.

Alla har väl någon fobi av något slag. Eller en rädlsa. En konkret rädsla alltså.
Jag har fobi för spindlar och är rädd för mörker och skog och vatten.

Det spelar ingen roll vilken form eller storlek spindeln har, jag blir fortfarande lika rädd. Självklart blir jag väl lite mer rädd och lite mer illamående om dn är stor och ser farlig ut.
Idag kom jag till jobbet och var skitkissis. Slängde mig in på toa och andades ut. Hur skönt är det itne att kissa när man är kissig?
Tittar upp och till min fasa sitter en äcklig, långbent jävel på väggen mittemot och stirrar på mig med hungriga ögon. Jag höll på att skita ner mig (tur att jag redan satt på toa).
Jag reste mig mycket försiktigt och tvättade händerna hårt tryckt mot väggen. Som fastklistrad på väggen gled jag försiktigt ut från toaletten och drog igen dörren!

Denna prosedur upprepade jag 2 gånger till under dagen och det svinet satt kvar i samma position alla gånger. Ibland rörde han ett ben.

Det här med mörker, skog och vatten är jag också otroligt rädd för. Jag tror att anledningen är att mn vet helt enkelt inte vad som gömmer sig bakom nästa krök.
Om jag är ute och joggar efter jobbet får jag uppleva 2 av dessa hemskheter. Mörker och skog. Därför är jag alltid på helspänn när jag är ute på min runda med nycklarna i högsta beredskap att hugga ner nåt elaking.

Jag skulle aldrig kunna bada i t ex havet när det är mörkt. Det går knappt ens i en pool. Jag är rädd för havet och dess strömmar, vågor, fiskar och allt annat som man inte vet någonting om. Vissa grejjer i havet är så giftiga att bara man nuddar den så kan man bli dödligt sjuk.
Bara tanken på djuphavsgravar ger mig rysningar genom hela kroppen.
Tanken på att vara ensam i en skog får jag att inte vilja släcka lampan.
Tanken på att vara inständ i ett rum med enbart spindlar får jag att tänka att jag dör hellre än blir utsatt för det.

Så, najti najt!