Tisdag ála Cathrin.
Det började redan igårkväll.
När jag parkerade på vår gästparkering och ska gå och betala så är biljettautomaten ur funktion. När det är fel på automaten ska man ringa ett nummer och göra en felanmälan. Det gjorde jag i all min stress men kom bara till massa jävla tutningar.
Förmodligen skrev jag nån siffra fel. Men jag tänkte att jag skulle ringa lite senare. Det glömde jag naturligtvis bort.
Imorse när jag vaknade var det, det första jag tänkte på. Hoppas jag inte har fått nån jävla p-bot nu.
Men sen tänkte jag att lappLisan kan ju inte vara så dum att hon inte går och tittar på biljettautomaten som står och blinkar i rött och Ur funktion. Så i all min stress (igen. Jag förlägger alltid mobilen på morgnarna så dom kan bli väldigt stressiga) springer jag rint och letar mobil, nycklar, smink och skit. Jag hade ju planerat att komma till jobbet tidigt så jag kunde tvätta håret innan jag började. Möss-fripp ni vet...
Men sen som mensen rullade jag in vid kvart i 9 på parkeringen och inser att Therese skulle börja senare än mig så jag var tvungen att öppna.
Sätter nyckeln i låset och ska larma av. VAD FAN HAR JAG FÖR KOD?!
Testar massa olika koder men ingen funkar. Man har alltså 1 minut på sig innan larmet drar igång. Sagt och gjort. Jordens tjut drar igång och jag får panik. Klockan var alltså 10 i 9 nu och jag had min första kund klockan 9 och hade inte ens kommit ut i salongen än!
I panik ringer jag alla nummer jag kan komma åt men ingen svarar. Till slut stängs larmet av och Sandra ringer och säger att larmcentralen ringde henne och sedan stängde larmet.
Skönt, pusta ut... Så jag tar nycklarna och skyndar ut i salongen för att låsa upp. Vad tror ni händer? Larmet drar igång IGEN!
Så högt så öronen nästan började blöda. Så jag rusar livrädd ut till köket och in på lagret och ringer mer gråten i halsen till Therese som äntligen svarar. Jag fick hennes kod så jag äntligen kunde stänga av skiten! Så där stog jag, svettigt med flottigt hår och halvsminkad och tog emot dagens första kund.
Jag fick föresten se ut så resten av dagen...
Grattis till min namnsdag, Anna
.
Jag kände mig som den där stackarn efter morgonens aktiviteter.
När jag parkerade på vår gästparkering och ska gå och betala så är biljettautomaten ur funktion. När det är fel på automaten ska man ringa ett nummer och göra en felanmälan. Det gjorde jag i all min stress men kom bara till massa jävla tutningar.
Förmodligen skrev jag nån siffra fel. Men jag tänkte att jag skulle ringa lite senare. Det glömde jag naturligtvis bort.
Imorse när jag vaknade var det, det första jag tänkte på. Hoppas jag inte har fått nån jävla p-bot nu.
Men sen tänkte jag att lappLisan kan ju inte vara så dum att hon inte går och tittar på biljettautomaten som står och blinkar i rött och Ur funktion. Så i all min stress (igen. Jag förlägger alltid mobilen på morgnarna så dom kan bli väldigt stressiga) springer jag rint och letar mobil, nycklar, smink och skit. Jag hade ju planerat att komma till jobbet tidigt så jag kunde tvätta håret innan jag började. Möss-fripp ni vet...
Men sen som mensen rullade jag in vid kvart i 9 på parkeringen och inser att Therese skulle börja senare än mig så jag var tvungen att öppna.
Sätter nyckeln i låset och ska larma av. VAD FAN HAR JAG FÖR KOD?!
Testar massa olika koder men ingen funkar. Man har alltså 1 minut på sig innan larmet drar igång. Sagt och gjort. Jordens tjut drar igång och jag får panik. Klockan var alltså 10 i 9 nu och jag had min första kund klockan 9 och hade inte ens kommit ut i salongen än!
I panik ringer jag alla nummer jag kan komma åt men ingen svarar. Till slut stängs larmet av och Sandra ringer och säger att larmcentralen ringde henne och sedan stängde larmet.
Skönt, pusta ut... Så jag tar nycklarna och skyndar ut i salongen för att låsa upp. Vad tror ni händer? Larmet drar igång IGEN!
Så högt så öronen nästan började blöda. Så jag rusar livrädd ut till köket och in på lagret och ringer mer gråten i halsen till Therese som äntligen svarar. Jag fick hennes kod så jag äntligen kunde stänga av skiten! Så där stog jag, svettigt med flottigt hår och halvsminkad och tog emot dagens första kund.
Jag fick föresten se ut så resten av dagen...
Grattis till min namnsdag, Anna
.
Jag kände mig som den där stackarn efter morgonens aktiviteter.
Kommentarer
Trackback