cathrinbernwald

Ja det här med kärlek. Det är inte min grej, än.

Jag håller mig till mig själv ett tag till tror jag!
Jag har bara träffat nötter ändå. (Ta inte illa upp ?)

Alla runt omrking mig har nån hela tiden. Alla ska ha ett förhållande. Varför ska man ha det? Nu?
Jag skulle helt ärligt inte ha tid med någon pojkvän. Jag skulle vara världens sämsta flickvän för jag har så mycket för mig. Dessutom kan jag aldrig hitta nån i min hemstad och förhållanden på distans vet ni ju hur bra dte funkar för mig.
Sist höll det... en månad? Kan man ens kalla det för förhållande? Njae, inte enligt mig.

Jag känner också att jag aldrig skulle kunna gå tillbaks till någon jag har träffat. Aldrig någonsin. Träffas gör jag gärna, och håller kontakten men aldrig nåt mer. Ett ex är ett ex och man har slutat träffats på det stadiet för en anledning. Varför ska man då gå tillbaks?
Man kanske tror att det kommer att funka men det slutar ofta i hårfärg ändå.

På ett sätt är jag glad att jag träffat dom killar jag träffat men i det stora hela skulle jag kanske helst vilja vrida tillbaks tiden så jag aldrig hade träffat nån av dom från början. Men självklar ångrar jag ingenting.
Det är bara det att det "skadat" (kan man skriva så?) mig så mycket.
Det skulle aldrig falla mig in att lita på en kille t ex. Jag vet att alla ljuger (ja ni vet, man vet ju alltid sånt).

Det är svårt att förklara känslor i ord men jag har väldigt svårt att veta när man ska säga ifrån. Jag tror alltid att då blir jag den där tjatiga svartsjuka flickvännen som ingen vill ha och som alla tycker är jobbig.
Grejjen är den att jag har en tendens att höra av mig i form av telefonsamtal och sms ganska ofta. Jag tror att det är för att jag vill ha bekräftelse. Att veta att den andra personen verkligen tycker om mig och inte bara säger det för att vara snäll. (vilket jag oftast tror)

Det bästa hade varit om allt va som i en film. Där får man den man vill ha i slutändan och alla är så otroligt kära och lever lyckliga i alla sina dagar.
Jag tackar gudarna för att jag inte vill ha någon. Fan vad det hade vart jobbigt...!

Såhär i efterhand är ändå glad att det blev som det blev. Jag hade inte pallat längre. Vi är för olika helt enkelt.

Nej, ensam är bäst. Än så länge i alla fall!