tiptop, elr?
Ne verkligen inte. Just nu känner jag mig som världens mest förvirrade. Ingenting går som det ska.
Allt har ju med det där jävla jobbet o götet o göra. Tack o bock för att jag nu inte får börja förrän 20 augusti. Hade jag vetat det hade jag väl tagit jobbet på hemtjänsten? Vad ska jag göra n u en hel sommar utan pengar?
Livet känns som det vänts upp o ner o skakats om. Jag vet inte vad jag ska göra, men det löser sig till slut.
Imorn kommer mamma o pappa ner. Åker direkt till Kolboda dock.
Begravning på torsdag.
Är det inte meningen att man ska vara glad och må bra när det är studenttider? Det trodde jag i alla fall.
Aja det blir bättre när mamma o pappa kommer ner o få lite stöttning av dom.
Jag var på pubrundan igår iaf. Tur att jag gick för det var jättekul. Tänkte verkligen inte på några problem alls. Det var jätteskönt..
Tack för ni lyssnade, over and out.
Allt har ju med det där jävla jobbet o götet o göra. Tack o bock för att jag nu inte får börja förrän 20 augusti. Hade jag vetat det hade jag väl tagit jobbet på hemtjänsten? Vad ska jag göra n u en hel sommar utan pengar?
Livet känns som det vänts upp o ner o skakats om. Jag vet inte vad jag ska göra, men det löser sig till slut.
Imorn kommer mamma o pappa ner. Åker direkt till Kolboda dock.
Begravning på torsdag.
Är det inte meningen att man ska vara glad och må bra när det är studenttider? Det trodde jag i alla fall.
Aja det blir bättre när mamma o pappa kommer ner o få lite stöttning av dom.
Jag var på pubrundan igår iaf. Tur att jag gick för det var jättekul. Tänkte verkligen inte på några problem alls. Det var jätteskönt..
Tack för ni lyssnade, over and out.
Jävla flopp.
Igår var det ju det så kallade eurovision. Vilken flopp. Tävlingen borde allvarligt talat läggas ner. Från att ha varit en rolig musiktävling till att ha blivit ett stort jävla rövslickeri för varandra. Usch. Dela upp tävlingen i 2 istället. Förbannad blir jag.
Nog om det nu, det har retat min ända sen igårkväll när fjaskot avgjordes alla la sina töntröster.
På onsdag åker vi! Sååååååå skönt måste jag säga. Det känns fortfarande overkligt. Att vi kommer iväg. Men vi får väl se hur smärtfritt det går!
Sen får jag se om jag kommer hem till sorg eller inte.. Hur länge till orkar du kämpa? Usch...
Mitt upp i all lycka och glädje ska det vara någonting som håller tillbaka. Men det är så livet kommer att vara. Medgångar och motgångar. Det är jobbigt men man måste försöka ta sig igenom det ändå. Snart är det jobbigt över i skolan då kan jag ägna mer tankar åt dig.
För en vecka sen lyssnade jag, för första gången sen den kvällen, på Tears in heaven. Det var skönt. Jag kunde verkligen bara tänka tillbaks och ge det den tid som egentligen behövdes då. Ibland tar det ett tag innan man kan tänka över vad som har hänt och ta tag i det när det känns rätt.
Nu gråter i alla fall inte himlen längre, Få se hur länge den fina silen orkar vara framme nu då.
Over and out.
Nog om det nu, det har retat min ända sen igårkväll när fjaskot avgjordes alla la sina töntröster.
På onsdag åker vi! Sååååååå skönt måste jag säga. Det känns fortfarande overkligt. Att vi kommer iväg. Men vi får väl se hur smärtfritt det går!
Sen får jag se om jag kommer hem till sorg eller inte.. Hur länge till orkar du kämpa? Usch...
Mitt upp i all lycka och glädje ska det vara någonting som håller tillbaka. Men det är så livet kommer att vara. Medgångar och motgångar. Det är jobbigt men man måste försöka ta sig igenom det ändå. Snart är det jobbigt över i skolan då kan jag ägna mer tankar åt dig.
För en vecka sen lyssnade jag, för första gången sen den kvällen, på Tears in heaven. Det var skönt. Jag kunde verkligen bara tänka tillbaks och ge det den tid som egentligen behövdes då. Ibland tar det ett tag innan man kan tänka över vad som har hänt och ta tag i det när det känns rätt.
Nu gråter i alla fall inte himlen längre, Få se hur länge den fina silen orkar vara framme nu då.
Over and out.
Imorgon är en annan dag.
Ja det är det. För det är ju inte idag i alla fall.
Lite smådeppig dag för det är skitzovädret.
Det börjar närma sig slutet för allt nu. Det känns faktiskt lite jobbigt. Ny stad igen nu. Jag kommer ju ihåg första året här i växjö. Ingen barndans direkt. Och nu ska man jobba också. Hur många har man kvar från gävle? Ja det går inte åt mer äv två händer att räkna på det. Hur många kommer minnas en härifrån då? Ja det kommer nog gå att räkna på en hand.
Jag har en liten så panikkänsla i magen. Vad ska man göra med livet egentligen. Jag har i alla fall ingen aning.
Åh i sånna här stunder skulle man kunna göra allt för o samla familjen för o bara umgås. Kolla på film eller nåt. Saknar det så mycket när man ser hur andra har det. Men så får man ju inte tänka heller. Många har ju det 100 gånger värre än jag själv, herregud.
Men jag kan ändå inte rå för att jag saknar det så mycket. Vad kommer hända med oss egentligen? Kommer vi bli en sån familj som aldrig ses för vi bor för långt från varandra. Det är vi ju redan men ännu mer. Sånna som träffas max en gång om året för att möjligtvis fira jul tillsammans. Uach vad hemskt. Men det blir väl så när alla har sina egna liv och så.
I alla fall så ska vi ta vårt första familjefoto nånsin på min student. Bättre sent än aldrig :)
Man blir lite störd i huvet när man sitter och tänker såhär. Skönt o skriva ut sig i alla fall. Vem skulle man prata med om sånt här?
Det vore väl jävligt tråkigt att lyssna på för den stackarn.
Aja tack för mig, over and out.
Lite smådeppig dag för det är skitzovädret.
Det börjar närma sig slutet för allt nu. Det känns faktiskt lite jobbigt. Ny stad igen nu. Jag kommer ju ihåg första året här i växjö. Ingen barndans direkt. Och nu ska man jobba också. Hur många har man kvar från gävle? Ja det går inte åt mer äv två händer att räkna på det. Hur många kommer minnas en härifrån då? Ja det kommer nog gå att räkna på en hand.
Jag har en liten så panikkänsla i magen. Vad ska man göra med livet egentligen. Jag har i alla fall ingen aning.
Åh i sånna här stunder skulle man kunna göra allt för o samla familjen för o bara umgås. Kolla på film eller nåt. Saknar det så mycket när man ser hur andra har det. Men så får man ju inte tänka heller. Många har ju det 100 gånger värre än jag själv, herregud.
Men jag kan ändå inte rå för att jag saknar det så mycket. Vad kommer hända med oss egentligen? Kommer vi bli en sån familj som aldrig ses för vi bor för långt från varandra. Det är vi ju redan men ännu mer. Sånna som träffas max en gång om året för att möjligtvis fira jul tillsammans. Uach vad hemskt. Men det blir väl så när alla har sina egna liv och så.
I alla fall så ska vi ta vårt första familjefoto nånsin på min student. Bättre sent än aldrig :)
Man blir lite störd i huvet när man sitter och tänker såhär. Skönt o skriva ut sig i alla fall. Vem skulle man prata med om sånt här?
Det vore väl jävligt tråkigt att lyssna på för den stackarn.
Aja tack för mig, over and out.